"Brott och straff" lever upp till sitt rykte!

Jag har precis tagit mig igenom Dostojevskijs tegelsten "Brott och straff" och tänkte här presentera lite tankar kring den. För er som inte haft tid eller lust att läsa detta mästerverk än så kan jag bara alldeles kort säga att den handlar om en ung studerande i 1800-talets S:t Petersburg som mördar en gammal kvinna eftersom han är övertygad om att det är rätt, men som sen får ångest och blir riktigt sjuk av detta.

I början av romanen för huvudpersonen Raskolnikov ett utilistiskt resonemang med sig själv där han slår fast att han har rätt att mörda den gamla kvinnan, och vi uppfattar honom som lite av en hjälte. Men redan när han utför mordet förstår vi att han inte precis är hjältetypen; precis i mordögonblicket tvekar han ett ögonblick och när det väl är utfört får han panik. När vi senare i romanen lär känna Raskolnikov lite bättre förstår vi att hans motiv till mordet snarare är att det finns vissa övermänniskor som har rätt att utföra onda handlingar, och att han själv är just en av dessa människor. Nu framstår han istället som en egoist, vilket också förstärks av att han i princip bara tänker på sig själv genom hela romanen.

En intressant sak med romanen är dess titel. Av den får man intrycket att ett brott kommer att begås och att ett straff kommer att utdelas. Men riktigt så enkelt är det inte. Brottet sker redan i inledningen och det fysiska straffet delas inte ut förrän flera hundra sidor senare, i epilogen. Däremot präglas hela romanen av ett annat sorts straff: det psyskologiska. Vi får följa Raskolnikovs kamp mot sin egen ångest och sakta men säkert ser vi hur han själv erkänner brottet han har begått. Vi får lära oss att vetskapen om vad man har gjort ofta är många gånger värre för en brottsling än själva straffet.

Staden S:t Petersburg beskrivs i romanen på ett helt fruktansvärt sätt; stanken, hettan, trängseln, alla fattiga personer, alkoholisterna och de unga prostituerade kvinnorna som driver omkring överallt. Jag tror att detta fyller två funktioner. Dels vill Dostojevskij skildra samhället precis så som det är, utan att försköna någonting. Men jag tror också att staden symboliserar hur Raskolnikov känner sig efter mordet. Staden är precis lika kaos- och tumultartad som han känner sig inombords när han tänker på vad han har gjort. Faktum med att han inte börjar må bättre förrän han flyttas från staden till ett fångläger i Sibirien.

I det här inlägget har jag bara tagit upp några intressanta saker man kan finna i romanen, men det finns mycket mer. Ta er tid att läsa den någon gång, den är verkligen mycket bättre än den ser ut, och man förstår varför den är en av världens mest lästa romaner!