Att jag skrivit mina noveller på ryska men kommer ifrån Ukraina har gjort att jag blir sedd som nationalhjälte i mer än ett land. Ryssland och Ukraina näst intil slåss om vilket land jag är nationalhjälte för. Jag var helt ointresserad av den ukrainska politiken, och flera kritiker har fördömt mig för detta. Samtidigt har flera kritiker sagt att mina verk lyfter fram en ukrainsk identitet som en nation. Ryska vetare menar dock att mina verk inte lyfter fram Ukraina, utan Ryssland då jag använt mig av deras språk.
Jag behandlar båda länder på samma sätt, jag har skildrat båda länders kulturer och litteraturhistorier i mina verk, och jag känner mig som hemma i både Ryssland och Ukraina.
Nationell tillhörighet har dock aldrig varit av intresse för mig, inte heller en religiös tillhörighet. Jag föddes i Ukraina, och jag har studerat dels där, dels i Ryssland. Jag har bott i flera av litteraturens viktigaste länder, såsom Tyskland, Schweiz, Frankrike och även Palestina. Till slut bosatte jag mig i Rom under en längre period. För mina verk så ställdes en staty av mig upp i Villa Borhese i Rom, tillsammans med andra konstnärer och konstverk. Jag fick även en byst som ställdes upp i St. Petersburg.
-- Nikolaj Gogol
Visar inlägg med etikett Kappan. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Kappan. Visa alla inlägg
måndag 6 december 2010
fredag 3 december 2010
This is Moscow calling...
Privjet kamrat bloggare! :D
Jag tänkte lägga upp en liten självbiografi.
Jag, Nikolaj Vasiljevitj Gogol föddes i en liten by i Poltavaprovinsen som ligger i den ukrainska delen av vårt stora rike Ryssland den 31 mars 1809. Jag växte upp i en tvåspråkig omgivning med ukrainska som mitt modersmål och ryska som mitt dagliga tungmål utanför huset. Min käraste fader förlora jag vid 15-års ålder, så jag har alltid saknat en fader vid min sida. Passionen för litteraturen började när jag studerade litteratur och konst vid universitetet i Nezjin. Livet för mig på universitet var tufft, jag utsågs som konstig av många och hade bara ett fåtal vänner som jag umgicks med. När jag tog examen flyttade jag till Moskva med författarambitionerna i topp, dock blev jag snabbt beskviken över att mina framgångar inom poesi var föga och jag svor åt mig själv att aldrig skriva poesi igen. Genombrottet kom småningom år 1831 då jag publicerade min samling av ukrainska berättelser ”kvällar på lantgård nära Dikana”, vilket gjorde mig oerhört glad. Ett av mina verk som jag är mest stolt över är ”Taras Bulba” som jag publicerade år 1835. Boken för mig till mina rötter i mitt kära Ukraina. Rom och dess litteratur har alltid fascinerat mig genom åren och nu fick jag möjligheten till att få se det, min vistelse i utlandet varade i tolv år, tolv oförkomliga år. Under min tid i Rom skrev jag kanske mitt mest kända verk, romanen ”Döda själar”. Efter min tid i Rom blev hemlängtan till moderlandet för stort. När jag anlände i Moskva år 1839 blev jag förundrad över att jag var så eftertraktad av folket, jag sågs som en hjälte, eller en gud. De hade läst ”Döda själar” och tyckte väldigt mycket om den. Inbjudningar från alla möjliga kretsar för högutbildade personer och litteraturälskare, gjorde mig oerhört smickrad och jag kände mig som en författare tillslut. Min dröm gick i uppfyllelse och det är jag väldigt glad över.
Jag tänkte lägga upp en liten självbiografi.
Jag, Nikolaj Vasiljevitj Gogol föddes i en liten by i Poltavaprovinsen som ligger i den ukrainska delen av vårt stora rike Ryssland den 31 mars 1809. Jag växte upp i en tvåspråkig omgivning med ukrainska som mitt modersmål och ryska som mitt dagliga tungmål utanför huset. Min käraste fader förlora jag vid 15-års ålder, så jag har alltid saknat en fader vid min sida. Passionen för litteraturen började när jag studerade litteratur och konst vid universitetet i Nezjin. Livet för mig på universitet var tufft, jag utsågs som konstig av många och hade bara ett fåtal vänner som jag umgicks med. När jag tog examen flyttade jag till Moskva med författarambitionerna i topp, dock blev jag snabbt beskviken över att mina framgångar inom poesi var föga och jag svor åt mig själv att aldrig skriva poesi igen. Genombrottet kom småningom år 1831 då jag publicerade min samling av ukrainska berättelser ”kvällar på lantgård nära Dikana”, vilket gjorde mig oerhört glad. Ett av mina verk som jag är mest stolt över är ”Taras Bulba” som jag publicerade år 1835. Boken för mig till mina rötter i mitt kära Ukraina. Rom och dess litteratur har alltid fascinerat mig genom åren och nu fick jag möjligheten till att få se det, min vistelse i utlandet varade i tolv år, tolv oförkomliga år. Under min tid i Rom skrev jag kanske mitt mest kända verk, romanen ”Döda själar”. Efter min tid i Rom blev hemlängtan till moderlandet för stort. När jag anlände i Moskva år 1839 blev jag förundrad över att jag var så eftertraktad av folket, jag sågs som en hjälte, eller en gud. De hade läst ”Döda själar” och tyckte väldigt mycket om den. Inbjudningar från alla möjliga kretsar för högutbildade personer och litteraturälskare, gjorde mig oerhört smickrad och jag kände mig som en författare tillslut. Min dröm gick i uppfyllelse och det är jag väldigt glad över.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)