Här är Balzac igen - mannen som genomskådade sin samtid och vår

I artikeln Här är Balzac igen - mannen som genomskådade sin samtid och vår, skriven av Maria Bergom Larsson och publicerad av Aftonbladet den 19 juli 2006, menar artikelförfattaren att vi inte enbart kan läsa om samhället under Balzacs tid, utan även se glimtar av vårat eget samhälle. “Allt kan korumperas, allt kan köpas, allt kan reduceras till sitt bytesvärde”.
Enligt artikelförfattaren blev Balzac inte adlig förrän 1831, efter år av dagar som endast fylldes med penna och papper. Dantes Den gudomliga komedien var, enligt artikelförfattaren, Balzacs favoritverk och hans egna verk La Comédie Humaine menar artikelförfattaren är “/.../ett väldigt epos/.../” som beskriver övergången mellan medeltiden och Balzacs tid, en tid när kapitalismen och borgarklassen introducerades på riktigt. Artikelförfattaren fortsätter med att beskriva dåtidens tidningsindustri och en karaktär ur Balzacs Förlorade illusioner vid namn Lucien som blir framgångsrik inom litteraturbranschen för att sedan lämna Paris som en bruten man. Lucien blir till en bruten man på grund av tidningsindustrins och pressindustriernas exploatering av honom, han skriver vad som helst för dom.
Vidare påpekar artikelförfattaren att Balzacs verk kan tolkas på olika sätt beroende på vem som läser, socialisten såväl som den konservative kan känna igen sig.

Min första reaktionen är den att jag förstår inte hur Balzac kan tolkas som höger eller konservativ, efter att ha läst hur kapitalismen förstör hans karaktärer. Denna reaktion blir snart löjlig, när jag läser att han skrivit i en inledning till en av hans verk “Jag skriver i ljuset av två eviga Sanningar, Religionen och Monarkin”. Han ansåg tydligen också, enligt artikelförfattaren, att kyrkan monarkin och kyrkan var nödvändiga för att utesluta samhällets fall. Än idag förekommer korruption och mutor i världen, mycket lik den Balzac beskriver. Det kan även förekomma det som Balzac beskriver genom Lucien, fiffel i tidningsbranschen. Vissa påstår ju än idag att Murdoch var den som utlöste invasionen av Iraq.

Min diskussion fråga till er läsare är då, hur stort inflytande tror du att tidningsindustrin har över hur vi tänker och tycker? Tror ni att journalister idag också blir uppköpta och tvingas skriva åsikter de själva inte har?

Vidare kunde det vara intressant om eran författare också hade något att säga om detta!

För att citera sjävlaste Sebastian Dawkins: “Punkt, slut, finito!”.

Adieu!

Hej bloggen! Lever du än?

Det var dessvärre inte mindre än 16 år sedan mitt senaste blogginlägg. Det är som man säger, “man märker inte att man älskar något, förrän man förlorar det” och nu ligger jag här på min dödsbädd och skriver till er, mina kära bloggläsare. Sedan mitt senaste inlägg har jag publicerat flera verk. Förhoppningsvis går jag ner i historien som en av min tids stora författare och inspirerar även framtida stora författare.Det centrala ämnet som genomsyrar min karriär är Paris och mina tydliga beskrivningar om dess innerstad, passioner och folk. Även min humor och fantasi blir förhoppningsvis ihågkommen.

Att dö lycklig tror jag går, men det är en sak som fattas i mitt liv, ett giftemål. Här, på dödsbädden, har jag friat och fått ett ja från den vackra ukrainska grevinnan Ewelina Hanska.

Mina dagar är räknade, farväl bloggen!

Ma vie jusqu'à présent

Hej bloggen!
Honoré de Balzac här,

Idag den 29:e november 1834 är det en solig dag i centrala Paris och en stor dag för mig personligen, det är nämligen idag jag ska släppa Pappa Goriot, ett mästerverk på 314 sidor om jag får säga det själv. Jag har jobbat på detta verk i hela två år. Detta är dock inget nytt för mig, jag har redan släppt flertalet böcker. De kallar mig för samhällskritiker men jag väljer istället, och jag
hoppas att ni gör detsamma, att kalla mig för realist. Genom en tuff uppväxt med en tidig
fadersdöd och en tidig skuldsättning under mina utbildningsår som advokat har jag fått bemöta samhällets mörka sidor. Innan jag började arbeta som författare jobbade jag bland annat som advokatsbiträde, publicist, tryckare, kritiker och politiker. Jag minns när jag publicerade min första bok Le demier chouan, det var endast fem år sedan men det har hänt mycket sedan dess. Trots
framgången med min debutbok blev jag inte erkänd som en stor författare, det erkännandet kom inte förrän ett år senare när jag publicerade min allra första samling Le peau de chagrin.
Till er, mina kära bloggläsare, kan jag erkänna att språket och meningsuppbyggnader inte är min starkaste sida, verket som jag ska publicera idag har jag korrekturläst och ändrat i många gånger.

Snipp snapp snut, så var detta inlägg slut!
... och så ska den gudomliga komedin läsas ut!