Privjet kamrat bloggare! :D
Jag tänkte lägga upp en liten självbiografi.
Jag, Nikolaj Vasiljevitj Gogol föddes i en liten by i Poltavaprovinsen som ligger i den ukrainska delen av vårt stora rike Ryssland den 31 mars 1809. Jag växte upp i en tvåspråkig omgivning med ukrainska som mitt modersmål och ryska som mitt dagliga tungmål utanför huset. Min käraste fader förlora jag vid 15-års ålder, så jag har alltid saknat en fader vid min sida. Passionen för litteraturen började när jag studerade litteratur och konst vid universitetet i Nezjin. Livet för mig på universitet var tufft, jag utsågs som konstig av många och hade bara ett fåtal vänner som jag umgicks med. När jag tog examen flyttade jag till Moskva med författarambitionerna i topp, dock blev jag snabbt beskviken över att mina framgångar inom poesi var föga och jag svor åt mig själv att aldrig skriva poesi igen. Genombrottet kom småningom år 1831 då jag publicerade min samling av ukrainska berättelser ”kvällar på lantgård nära Dikana”, vilket gjorde mig oerhört glad. Ett av mina verk som jag är mest stolt över är ”Taras Bulba” som jag publicerade år 1835. Boken för mig till mina rötter i mitt kära Ukraina. Rom och dess litteratur har alltid fascinerat mig genom åren och nu fick jag möjligheten till att få se det, min vistelse i utlandet varade i tolv år, tolv oförkomliga år. Under min tid i Rom skrev jag kanske mitt mest kända verk, romanen ”Döda själar”. Efter min tid i Rom blev hemlängtan till moderlandet för stort. När jag anlände i Moskva år 1839 blev jag förundrad över att jag var så eftertraktad av folket, jag sågs som en hjälte, eller en gud. De hade läst ”Döda själar” och tyckte väldigt mycket om den. Inbjudningar från alla möjliga kretsar för högutbildade personer och litteraturälskare, gjorde mig oerhört smickrad och jag kände mig som en författare tillslut. Min dröm gick i uppfyllelse och det är jag väldigt glad över.
Jag ser att du liksom Mark Twain förlorat en fader vid tidig ålder. Jag kan inte sluta leka med tanken; har lättare att bli känd författare om ens far dör under ens barndom? Kan det finnas ett samband?
SvaraRaderaLustigt är att Mark Twain också skrev om sina rötter och var starkt präglad av sin barndom precis som Vasiljevitj var. Är det typiskt realismen eller anar man en lätt bris från romantiken som längtande beskriver författarnas förgångna barndom?
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaSom de flesta brukar säga; när man förlorar en del som betyder mycket för en, kompenserar vår själ genom att stärka en annan. I vårt fall stärktes våra litterära egenskaper. Guds gåva, eller inte? Det vet man inte.
SvaraRaderaI egenskap av linguistisk litteraturkännare så vill jag minnas att Dostojevskij också miste sin fader i tidig ålder. Därmed är Major Bombastisks tes i högsta grad bekräftad.
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaGogol varför skrev du på ryska istället för ukrainska? jag tycker att det är lite konstigt att du inte skriver på ditt modersmål och har även en följdfråga hur uppfattar folket i Ukraina det tror du? /// Hälsningar Niran, en liten person men en stor beundrare
SvaraRaderaJag har alltid varit en stolt ukrainare och kommer alltid förbli en. Jag behärskar mitt ukrainska modersmål vilket jag är stolt över. Många av mina verk är skrivna på ryska med anledningen till att alla i vårt land ska kunna ta del av mitt författarskap. Vi har många olika språk och många olika etniska grupper i vårt stora land, men det språk som alla talar, dvs. vårt lingua franca är ryska. Jag har fått mycket positiv respons av mina kära ukrainare och på så sätt är jag säker på att mitt kära folk gillar mig.
SvaraRaderavh
N.Gogol
cavekesh
SvaraRadera