Kommentarer till Delblancs "Dostojevskij"

Igårkväll när jag satt och tittade runt lite på Delblancsällskapets hemsida så kom jag över en mycket intressant essä skriven av Sven Delblanc själv. Han hade gett den titeln "Dostojevskij", vilket är ganska passande då den handlar om den ryske författaren och hans mästerverk. Jag fastnade speciellt för den delen av essän som handlar om "Brott och straff"; Dostojevskijs kanske mest kända roman som också är en av mina personliga favoriter.

Delblanc skriver att Dostojevskij skildrar Petersburgs gator som mycket otrevliga. Jag kan inte annat än att hålla med. Sällan har man känt sig mer illa till mods än när man läser om den ohyggliga hettan, den extrema trängseln, alla de unga prostituerade flickorna eller alkoholisterna som vacklar omkring i varje hörn. Det är mycket skickligt skrivet, och självklart gör detta att Dostojevskij kan klassas som en av realismens absolut största författare. Åtminstone står det klart att han är en realismförfattare, med tanke på de realistiska beskrivningarna av miljön.

Vidare hävdar Delblanc att det är den kristna jämlikhetstron som får Raskolnikov, huvudpersonen i "Brott och straff", att känna sådan ångest efter mordet han begår på en gammal pantlånerska. Delblanc menar att Raskolnikov väger två liv mot varandra och att han då inser att all är lika inför Gud. Själv tror jag snarare att Raskolnikovs ångest beror på att han misslyckas med att utföra mordet utan att tänka efter. Det framgår ganska tydligt i romanen att Raskolnikov är av åsikten att vissa "speciella" personer har rätt att utföra onda handlingar om det hjälper fler än det stjälper. Är det då inte rimligt att anta att han blir besviken och får ångest när han märker att han inte klarar av att mörda kvinnan utan att tänka efter, vilket innebär att han själv inte är en av dessa "speciella " personer?

En annan intressant sak som Delblanc skriver är att man efter att ha läst denna psykologiska och djuptänkande kriminalroman blir kräsen och i fortsättningen kräver mer av en kriminalroman än en som bara "umgås med liv och död". Jag förstår vad han menar, men jag tror inte riktigt på den teorin. Naturligtvis finns det fler budskap, motiv och allegorier i "Brott och straff" än i någon annan kriminalroman, men man kan inte för den sakens skull kräva att alla kriminalromaner ska präglas av samma djup och analys. "Brott och straff" är ju trots allt en tidlös klassiker, och det kan ju inte alla romaner bli. Vissa är helt enkelt läsvärda ändå.

http://www.delblancsallskapet.se/Dostojevskij.pdf