Skriet från vildmarken

Jag har läst boken ”Skriet från vildmarken” av Jack London och tänkte i detta inlägg skriva lite tankar omkring den. Jack London skrev boken år 1903 och den skildrar realistiskt hur brutala förhållandena var i Alaska under guldrushen. Boken handlar kort sagt om familjehunden Buck som i början av boken blir kidnappad och såld som draghund till Alaska. Buck anpassar sig snabbt efter sitt nya liv och han drivs mer och mer av sina naturliga instinkter. Mot slutet av boken tillbringar Buck en stor tid ute i skogen och skriet från vildmarken kallar på honom ( det är vargarna som ylar ), när han till sist hittar sina ägare mördade av indianer låter han sina instinkter ta över. Han lyssnar till skriet från vildmarken och börjar leva med en vild vargflock ute i skogen.

I boken får man följa hur Buck genomgår en total förvandling. I början är han en civiliserad familjehund från söder men i slutet har han blivit en vildsint hund som helt följer sina instinkter och lever i flock med sina vilda släktingar, vargarna. När Bucks nya liv i Alaska börjar blir han tvungen att anpassa sig efter de nya förhållandena som råder i det kalla norr och han inser tidigt i boken att vildmarken är en grym värld där endast den starke överlever. Det gäller att döda eller att dödas.

Jag tycker att det är intressant att se hur Jack London i boken på ett realistiskt sätt visar hur förhållandena såg ut i Alaska samt hur han beskriver livet där som en enda stor kamp om livet. Här överlever endast den starke, eller den som är mest anpassad för miljön. Han målar på ett sätt upp en värld som ur ett darwinistiskt perspektiv verkar perfekt. Buck måste glömma i princip allt han lärt sig i sin gamla civiliserade värld. Det finns inget moraliskt rätt eller fel utan Buck måste hela tiden kämpa för sin existens och göra saker som hade varit fel i sin gamla värld. Man märker direkt att Jack London trodde på Darwins evolutionsteori när han skrev boken och det är nästan som att han argumenterar för Darwinismen när han målar upp hur Buck, för sin överlevnad, är helt beroende av sina instinkter och helt oberoende av människans moderna civilisationsideal. Buck är i boken väldigt kvick med att lära sig nya saker och hans gamla naturliga instinkter tillbaka till honom succesivt och hjälper honom att anpassa sig. Det är p.g.a. att Buck är så snabb på att anpassa sig som han också överlever. Survival of the fittest.

Jag tycker att Jack London har lyckats väldigt bra med sin realistiska skildring av det brutala Alaska under guldrushen samtidigt som han på ett bra sätt även skildrar darwinismen. Jag gillade den här boken ganska mycket och det är långt ifrån konstigt att den har blivit en sådan klassiker.