Jag skulle gissa att majoriteten av alla er läsare hört, och förmodligen också anser, att man borde läsa boken före det att man ser filmatiseringen av de flesta verk. Detta må vara sant, men jag måste erkänna att jag inte för en sekund ångrar att jag tog den andra vägen gällande Tolstojs världsberömda Krig och fred. Jag tror att det var för redan två somrar sedan som jag först såg den, visserligen nyaste, filmatiseringen och blev minst sagt förälskad. Därav fanns heller inga tvivel om vilken bok jag skulle välja att ta mig igenom här på vår svenska B-kurs.
Av att just få se filmen före boken hjälpte mig att se hur bra och välgjord boken verkligen är. Jag tycker att Tolstoj, i sin bok, på ett väldigt skickligt, men enkelt vis tar fram många av oss människors i allmänhet stora intressen; politik, historia, kärlek, pengar, vänskap och förhållanden, och att han binder samman dem på ett mycket obehindrat vis. Jag tror därför också att det är i varje fall en, absolut inte den ända, anledning till bokens storhet. När jag läste boken var jag så inne i själva handlingen att jag inte riktigt tänkte på att berättelsen innehåller så många olika ämnen, ungefär som om det vore flera handlingar i en och samma handling. Men trots det, så hade jag kände jag inga problem att följa handlingen.
Tolstojs sätt att skriva är intressant samtidigt som det är underhållande. Man glömmer lite bort tid och rum när man läser, och det är för mig en definition på en skicklig författare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar