RASANDE RYSSAR MED KALLA KOMMENTARER

I artikeln Tolstoj rädd för Dostojevskij även efter hans död publicerad i Svenska Dagbladet 2010/12/04 skriver Magnus Ljungren att de båda författarna, Tolstoj och Dostojevskij, gav ut sina verk parallellt i samma tidskrift. Enligt artikeln så träffades de inte och de "visade ingen generositet mot varandra." Detta verkar vara typiskt för ryska författare under denna tid. Tjechov kallade Brott och straff "alldeles för pretentiöst" och Nabokov sa "värre dumheter än historien om Raskolnikov och Sonja finns inte i världslitteraturen.". Men trots allt detta skriver Ljungren att Dostojevskij någon gång uttryckte sig positivt om Tolstojs Anna Karenina vilket var "smått sensationellt.". Då ställer man sig som läsare frågan: " varför är det sensationellt att en författare gillar en annan författares verk?". I övriga världen är man inte lika hård mot varandra utan detta fenomen verkar vara nästan uteslutande för Ryssland vid denna tidpunkt. Då följer frågan vad skiljer Ryssland som land från andra länder? Förutom det kalla klimatet så är det en tsar som styr enväldigt. Livegenskapen har nyligen avskaffats och landet drar mot en industrialisering. Det verkar också som att alla Rysslands författare har suttit i fångläger ett visst antal år av sina liv. Anarkisttankar genomsyrar landet. Det är helt enkelt oroligt i allmänhet.

Jag tror att författarna i Ryssland märkte att man inte kan uttala sig hur som helst om saker och ting. Dostojevskij hamnade ju i fängelse, blev skenavrättad och satt i fångläger ett antal år p.g.a. att han hade deltagit i en socialistiskt studiecirkel. I 16 år var han satt under polisbevakning och då är det inte konstigt att man är försiktig med vad man säger. För det är nog just det det handlar om - att man är försiktig och inte riktigt vågar. Kanske beror det också på att de har blivit härdade och bittra av sina hårda liv men framförallt handlar det om att de är förtryckta.