Goddag allesammans, idag hade jag, Samuel Langhorne Clemens, tänkt att diktera mitt allra första blogginlägg. För er som inte känner igen mig så är jag mer känd som Mark Twain. Inte för att skryta, men jag är någon av de mest kända männen i Förenta Staterna just nu. Så om du inte känner till mig över huvud taget så kommer du antingen från de djupa skogarna i Virginia eller från det kalla råa Alaska. I detta s.k blogginlägg tänkte jag i stora drag berätta hur mitt liv format min litterära avföring.
Det finns en händelse i mitt liv som präglat mitt författarskap kolossalt mycket och det var när min far dog. Min käre far, en av de bästa karlar i vår kära stad Hannibal, lade sig i dödsbädden när jag enbart var ynka tolv år gammal. Jag blev tvungen att på egen hand skaffa pengar för att kunna ha råd med mitt leverne. Jag började som en lärling på ett tryckeri och därefter arbetade jag som journalist i b.la New York och Philadelphia. En barndomsdröm jag alltid haft var att bli sjöman, förmodligen för att jag under min min barndom var nere vid vår långa stolthet, Mississipi, för att skåda fartygen glida förbi. Därför beslutade jag mig för att ta jobb på en ångbåt. Tillslut blev jag styrman och det var faktiskt på ångbåten jag hittade mitt välkända pseudonym; Mark Twain. Utan dessa omständigheterna hade mitt författarskap förmodligen sett helt annorlunda ut.
Mitt genombrott som författare gjorde jag med mina böcker Tom Sawyers äventyr och En tripp kring gamla världen. Jag var ganska sliten när jag skrev dessa böckerna efter att ha tjänstgjort i armén under inbördeskriget.
Vänta lite... Det är något jag glömt berätta! Ja, just det! Ett år efter jag publicerat En tripp kring gamla världen gifte jag mig med mitt fruntimmer, Olivia.
Nog om min fru, när jag skrev min uppföljare till Tom Sawyers äventyr så ville jag skapa en berättelse som skulle bli lika stor. Boken kom att heta Huckleberry Finns äventyr. Den här boken innehöll ett helt annat djup än Tom Sawyer. Boken innehöll perspektiv från slavsamhället i södern, men framförallt var boken präglad av min barndom längs Mississippifloden.
Efter det gick mitt patetiska familjeliv i botten. Först dog min dotter Susy, sedan var det Olivias tur att besöka dödsbädden. Inte ens min förstfödde son fick stanna vid liv.
Ingen glad period direkt, men man vet inte hur mycket man älskar någon förrän man förlorat dem.
Själv kommer jag förmodligen att dö imorgon, den omtalade Halleys kometen kommer titta förbi igen. Samma gamla komet som slungade in mig i livet kommer nu tillbaka för att ta det.
Det ska bli skönt att även jag får penetrera den andra sidan snart.
Godnatt
Källor:
http://bit.ly/7IasUm 3/12 - 2010
http://bit.ly/2AMCnw 3/12 -2010
Huckleberry Finns äventyr Mark Twain
Klavertramp
SvaraRaderaKäre Mr Twain, Jag hoppas att ni fortfarande är vid liv så att jag få svar på min fråga. Ni lär ha sagt "En klassiker är en bok som folk berömmer, men inte läser". Hur ser ni på att både er ungdomsbok om Tom och er roman om Huck Finn numera räknas som klassiker? Tror ni att människor kommer att sluta läsa dem?
SvaraRaderaDet är med nöd och näppe jag kan svara på din kommentar fru Åsa. Kometen är snart här för att ta mitt liv. Med största sannolikhet kommer mina böcker bli mycket hyllade långt efter min död. Varför skulle man ha något emot att ens namn lever vidare efter ens död? Mina böcker må inte läsas av alla, men förr eller senare kommer folk vilja få perspektiv från min tid. Då kommer mina böcker bra till pass!
SvaraRaderaJag väljer att avsluta detta svar och bege mig tillbaka till mitt döende med något jag haft i huvudet många gånger när jag skrivit mina böcker. "Genom överdriften kommer man sanningen närmast."
Ha ett gott liv Åsa, med vänliga hälsningar Mark Twain
Bäste Herr Twain, jag är väldigt nyfiken på ditt namn. Hur kommer det sig att du valde just det namnet, och finns det någon speciell anledning till att du inte ville bli känd under ditt riktiga namn? En annan sak jag undrar över är uttrycket "litterär avföring". I mina öron har detta en relativt negativ klang; försöker du antyda att du inte är nöjd med dina verk eller är det helt enkelt ännu ett av dina genialiska och komiska ordval?
SvaraRaderaDu får vara väldigt försiktig där Mark Twain. Det är väldigt lätt att bli maktgalen. Det är en väldig tur att din tragiska familjehistoria har tagit ner dig på jorden. Du är långt ifrån en sån genial författare som du själv verkar tro. Jag skulle till och med vilja påstå att du inte är något annat än en litterär medelmåtta. Ett patetiskt egoistiskt svin som sitter hemma och inväntar döden. Du sörjer över tid du inte har istället för att ta till vara på den tiden som du faktiskt har. Du bör ta lärdom av mig och ta till vara på tiden, och flaskan...
SvaraRaderaMvh. Jack London
Min bäste Emil.
SvaraRaderaAnledningen till att jag inte valde att publicera mitt riktiga namn var för att jag inte var säker på hur folk skulle reagera på min litteratur.
De orden jag minns från mitt liv på ångbåten är just; "Mark, Twain". Det skrek man till varandra på båten för att signalera fara på sjön.
Emil, Emil, Emil... Jag trodde alla kände till min sarkastiska läggning i min litteratur. Du måste även förstå att jag känner mig lite nere och pessimistisk på grund av min familjebortgång.
Får jag dö nu?
Med fördjävliga hälsningar Mark Twain
Gode Mark Twain.
SvaraRaderaJag läste din senaste kommentar till Emil och jag kan inte sluta fundera på varför man skrek "Mark" och "Twain" till varandra på båten för att signalera fara. Jag har tänkt på det i ett antal dygn nu och det var inte förrens nu som jag kunde ta mig i kragen, nyktra till och skriva denna kommentaren. Så min fråga är om du skulle kunna förklara detta för mig, Varför skrek man "Mark" och "Twain" till varandra på båten för att signalera fara?
Mvh. Jack London
Herr London,
SvaraRadera"Mark, Twain" är ett uttryck som man använder när man vill veta djupet på floden för att kunna säkerställa en säker väg för båten. Uttrycket användes ofta då Mississipifloden var relativt svårnavigerad. Jag hoppas att detta besvarar din fråga.
Mvh